Björn






Eftersom Björnen varje vår lämnar sitt vinteride med sina nyfödda ungar symboliserar den återuppståndelse och nytt liv; den förknippas också med invigning och olika övergångsriter (rites de passage).


 ...björnen erinrar människan om tingens mörka och själfulla sidor. Björnen har möjlighet, någonstans där ute i mörkret att sätta sin prägel på varje besök i de ursprungliga markerna, där elektriciteten tar slut och den grundläggande verkligheten tar vid. Björnen  gör vildmarken mörkare, skogens ljud mer påträngande, vinden hotfullare och bergskammarna brantare. Möjligheten att möta björnen skärper sinnena, precis som inför andra faror och uppenbarelser//




//Varje gång björnen korsar människans väg och kommer in i hennes föreställningsvärld upplevs det som ett överväldigande tecken. Händelsen går ingen förbi; mötet med en björn uppfattas av vissa som oväntad och härlig, av andra som ett panikväckande hot. Att björnen gjort sig känd för att oprovocerat gå till anfall och döda människor har någon gång kunnat bekräftas, men det händer utomordentligt sällan. Betraktad från en trygg observationsplats är björnen en mjuk, rund och tilltalande varelse. Den lufsande, plattfotade gångarten, den väldigt nyfikna uppsynen och den gamla anknytningen till några av barndomens mest älskade sagofigurer skapar en förställning att den vilda björnen inte är annat än överdimensionerad Nalle Puh. Så är det ju inte alls. Någonstans mellan myternas och fablernas björn och den överdrivna tron att björnen skulle vara en vildmarkens skräck återfinner man verklighetens björn: en enstöring under större delen av sitt liv, en tankfull varelse och en vagabond, intelligentare än vad man förut trott//


//Under en mycket stor del av sitt liv är björnen en ensam, strövande nomad som lunkar omkring i sitt väldiga revir och förutom under parningstiden, undviker andra björnar. Den vandrar fram på sina invanda stigar, letar upp sina matförråd och rafsar på undangömda ställen ihop sin dagbädd för att ta sig en lur. Björnens mest utmärkande och unika egenskap - som också åskådliggör dess intelligens - är den sagolika anpassningsförmågan. För alla zoologer framstår björnen som ett sällsynt flexibelt djur; den finner sig tillrätta vid ändrade förhållanden, den finner lösningar på uppkomna problem, den håller rent omkring sig, den slåss ogärna och försvarar sällan sitt revir. Det är detta som gör att den överlever, även där människans bosättning brer ut sig. Det går därför inte att generalisera någonting i fråga om björnens vanor. Ett visst mönster kan dock urskiljas i dess sociala beteende. Det är bara det att det alltid finns undantag//



*

Made up by Henrik Olsson in 2012


                                       




 *